Sara Varga - Spring för livet
Man skadar inte dom man älskar. Mitt i prick, rakt in i hjärtat. Aj. Men jag sprang för livet.
När vardagen är åter.
Kryssningen var helt okej, men inte mer än så. Jag var alldeles för trött, det var 14 olika viljor, en del tjaffs osv. H2 och jag gick och la oss redan vid 1 och sov sen i 10 timmar, mycket skönt. Men vi åt god mat, shoppade lite i tax-freen, dansade till Erik Segerstedt och umgicks. Okej kryssning alltså.
Igår kom jag hem samtidigt som Thristan kom hem. Skönt att det gick en timme fortare att komma hem med bussen än beräknat. Så hann jag stoppa om båda barnen och pussas en himla massa. Saknaden efter Thexas var enorm. Thristan har jag ändå tvingats vara ifrån en del. Men Thexas, fy fan vad jobbigt det var att vara så långt ifrån honom. Nej, en mil räcker gott och väl. Och Emil, att man kan sakna en vuxen människa så mycket trodde jag inte. Haha. Vi har en hel del mys att ta igen, gårdagskvällen räckte inte till.
Nu är vi tillbaks i vardagen igen efter två veckors sjukdom och en veckas sportlov. Thristan är på dagis och Thexas ligger och sover fm. Måste snart väcka honom för att traska iväg och hämta storebror. I eftermiddag väntar shopping av beg. barnkläder, hoppas på fynd!
När mina killar är de finaste.
Barnen fick fina tröjor av Emils morfar med fru. Thexas fick sin på sin födelsedag, medan Thristan fick sin dagen efter. -Oh, jag älskar blått. Jag älskar rött. Jag älskar Thesse, ropade han. Fina killar som matchar, I like.
Hand i hand genom livet. Syskonkärlek.
Nu är även Thexas ägare till en sån här liten röd bil. Thristan är nöjd som har en racerkompis, men ännu mer nöjd över att han har ett släp och Thexas inte! Haha. (barnen är såklart helt ovetande om att det står ett släp hos mormor som tomten förmodligen kommer med i jul.)
-Hej, hej. Här är jag ute och går, hälsar Thexas.
När Fiffi fyller 25.
'
Dåligt ljus, suddiga bilder och gjort på kort tid. Men, ett kort blev det iaf. GRATTIS Fiffi. :)
När det vankas kryssning.
Men, men. Nu ska det packas och fixas innan Hanna kommer och det är dags att gå till bussen. Skulle behöva gå och handla lite färdkost också, för jag lär bli hungrig.
När vi blivit bjudna på lunch av moster.
Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn var sen vid hämtningen idag, han kom inte förrän strax innan klockan sju. Men det gjorde att vi hann med lite fredagsmys med chipsskålen. Men det var en trött Thristan som åkte iväg sen. Thexas fick välling och somnade strax efteråt. Jag har plockat ihop alla leksaker och börjat packa väskan inför morgondagens kryssning. Vet inte alls vad jag ska ha med mig?
Emil är med vänner ikväll och jag ska sätta mig med pyssellådan en stund tänkte jag. Är galet trött, får se hur länge jag orkar vara vaken. Säkerligen alldeles för sent.
...
När dagarna går.
Vi har haft allt annat än lugna dagar den här veckan. Både Thristan och Thexas har varit på urusla humör, så det blir långa dagar och jag är helt slut! Haha. Ikväll åker Thristan till han-som-inte-får-nämnas-vid-namn igen. Han byter schema, så det blir tre helger i rad nu. Men nästa helg får vi fredagsmysa tillsammans igen.
Imorgon åker jag iväg på kryssning med massa kompisar. Fiffi fyller 25 och ska firas. Det ser jag fram emot, jag har aldrig åkt partykryssning förut. Just nu känns det dock som att jag skulle kunna åka iväg på den där kryssningen bara för att kunna sova ett dygn. Jag har sovit riktigt illa de senaste nätterna och barnen har vaknat tidigt och på dåligt humör. Kombinationen är inge vidare.
Men, men. Vad gör lite dålig sömn om 100 år? Nu ser jag fram emot helgen. Emil är hemma med Thexas och jag vet att de bla har planerat in ett besök i badhuset. Mys. Nu ska vi plocka fram frukost nr 2 här hemma. Det blir ofta så då Thexas vill ha välling direkt på morgonen och Thristan vill ha lite yoghurt. Så så här dags börjar jag och dom bli hungriga igen. Annars har vi en del att fixa med idag. Tvätta, packa väskor till mig och Thristan, ner på stan och handla lite. Fixa en väska, Frida?
När Thexas fyllde år.
Paketöppning på morgonen pågår. Thristan var en suverän paket-öppnar-hjälpreda under hela dagen.
Glad kille. Bollar är roligt.
Tårtkalas.
Thristan provbygger.
Fint kort som Elin hade gjort.
Och ett bilkort från moster Frida.
En hel del kläder fick han. Och såklart en massa leksaker, bla en egen Bobbycar. Av mormor & c/o fick han en cykelsits, så i vår ska det cyklas minsann! Och så fick han coola, vita Converseskor. Och så en del annat, allt går inte att räkna upp. TACK till alla som firade honom på ett eller annat sätt.
När Thexas fyller 1 år!
Tänka sig att ett helt år har gått sedan jag tog den här bilden. Du är här endast några få timmar gammal. En trött liten knubbis som hade lite väl bråttom till världen, när du väl behagade att komma över huvud taget dvs.
Trots den ganska tuffa starten i livet - som du än så länge är ovetande om - så har det första året tillsammans med dig varit fantastiskt. Jag är en stolt mamma som har välsignats med ännu ett sånt fint barn. (I stunder som dessa blir man lite smått religiös) Det är ändå livets stora gåva vi talar om. Alla ni som själva har barn vet vad jag talar om.
Du har utvecklats till en sån fin liten pojke. Du har en himla fart när du går nu, du är envis som få och vet EXAKT vad du vill. Du har ett temperament likt din bror, men har väldigt nära till skratt. Du är livlig och orädd, vilket resulterar i ganska många blåmärken och tårar tyvärr. Men vi är snabbt framme och tröstar och hjälper. Och det är väl det livet handlar om? Att finnas till, hjälpa, stötta och älska. Allt detta gör jag för dig Thexas - alltid.
Under det här första året har vi knutit en sån fantastisk kontakt, den går inte att beskriva. När du lades upp på mitt bröst så var kärleken överväldigad. Jag sa förlåt till dig, men lovade samtidigt att gottgöra dig under hela ditt liv. Vi har haft ett helt år tillsammans, det är tid som aldrig någonsin kommer tillbaka och jag värdesätter varje sekund med dig. Jag överger dig aldrig. Jag älskar dig, min lilla skruttgubbe.
När ett år har gått.
När Thexas har haft sista dagen som 0-åring.
Sista dagen som 0-åring. Älskade unge. Imorgon är det DIN dag.
När vi gör inlagd gurka.
2 gurkor. (Fick visst bara med en på bilden.)
Persilja
½ dl ättikssprit
1½ vatten
1½ tsk salt
½ dl strösocker
Blanda lagen tills sockret har löst sig. Skala och skiva gurkorna tunt. Hacka persiljan. Varva gurka och persilja i en glasburk med lock och häll över lagen. Låt stå i kylskåp i några timmar eller över natten. Mums!
När Thexas är på uselt humör och Thristan på strålande humör.
Thristan är däremot glad. Han har precis fått ett litet storebrors-paket av Emil. Smålego som han sitter och plockar med. Nu frågar han gång på gång när Emil ska komma hem så de kan bygga ihop den där brandbilen. Sötnosen. "Mamma, jag ska vara snäll brorsa nu", säger han. "Jag måste låna din telefon och ringa min krokodil-Emil och säga Älskar dig". Han är väl för go den där ungen? :)
Annars ser dagen ut enligt följande. Lunch, kanske öppna förskolan, baka muffins, umgås med H.K och lite städ inför morgondagens 1-årskalas.
När jag ger svar på tal, igen.
Men om ni vill veta hur han tog det; han var lite avvaktande i början. Inte så konstigt, nytt folk och nytt ställe. Men det släppte fort när han fick presenter. Pappret var såklart roligast. Thristan och "chefens" dotter på två år var duktiga medhjälpare vid paketöppningen. Sen lektes det med presenterna och det blev såklart en del tjiv mellan barnen. Thexas åt dåligt med lunch som vi hade med oss. Han fick smörgåsrån och majskrokar som han knappt hann smaka på. Det var några andra busungar som var snabbare..? Sen lektes det lite till. Han gick ifrån oss några gånger och lekte och satt även med sin farmor och plockade med grejer rätt länge. Sen blev han rätt trött efter några timmar och vi åkte hemåt.
Mig veterligen så har jag väl inte skrivit så illa om just "chefen", utan om situationen i sig, och om han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Henne känner jag inte. Det var första gången vi träffades en längre stund igår, och första gången som hon träffade Thexas. Jag skrev ju att allt gick bra med henne och med han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Så vad är problemet? Jag hade gärna struntat i det där kalaset över huvud taget och som du skriver "väntat några år." Det spelar ingen roll vad eller hur man gör så blir det fel...
När vi har kalasat för Thexas.
Äntligen är dagen till ända. Kalaset hos han-som-inte-får-nämnas-vid-namn gick över förväntan. Jag varken grät eller blev arg. Bilfärden dit var en plåga, paniken låg nära inpå och tårarna fanns i ögonen. Men jag klarade det! Vi var inte speciellt välkomna och ingen respekt som helst visades. Men vad hade jag räknat med? Det känns ändå skönt att inte bråka med honom och "chefen" just nu iaf. Och det är huvudsaken.
Vi stressade hem för att fortsätta kalasa med vänner. Runt 25 var inbjudna, 8 dök upp. Visst blir man besviken över att inte fler bryr sig om att fira Thexas, men det var likadant när Thristan fyllde år. Tråkigt. Men jag är SÅ glad för de som kom. Vi har fina vänner. Och Thristan och Thexas var så glada över all uppmärksamhet de fick av gudmor, gudfar och de andra! Tack.
Nu ligger vi bänkade i varsin soffa och slökollar på tvn. Vi ignorerar disken och allt stök, det får bli morgondagens jobb. Imorgon blir det en "vilodag" innan det riktiga kalaset och FÖDELSEDAGEN på tisdag. Thristan har sportlov hela veckan också.
När vi välkomnar lördag.
Helgerna uppskattas nu när Emil jobbar på ett helt annat sätt. Frukost tillsammans och sen en hel helg. Lyx!
Idag har vi en hel lista med saker som ska göras, eftersom inget blev gjort igår. Emil är just nu uppe på sitt jobb och hämtar en bil. Sen blir det stan för att fixa lite.
Hej från oss!
När vi har en oplanerad dag, men mycket att göra.
Vi har fått sova en hel natt. (nästan iaf, om man inte räknar in den halvtimmen jag var vaken med nässprejspanik och täppt i näsan.) Thexas vaknade strax efter klockan sju och var på strålande humör. Dagen ser ganska oplanerad ut. Jag ska försöka städa av lite och baka något.
Thristan åkte till han-som-inte-får-nämnas-vid-namn igår kväll. Han kom faktiskt in en stund innan de skulle åka. Barnen hann äta varsin banan och så packade vi Thristans väska. Fem minuter. En kort början, hade jag räknat med mer? Det känns bara genomfalskt.
Men men. Nu väntar alltså en helg med bara Thexas hemma. På söndag ska tjuvstartar vi med lite 1-årskalas för honom. Först åker jag, Emil och Thristan till han-som-inte-får-nämnas-vid-namn, mest för att hämta hem Thristan. Men också för att ha lite kalas där för Thexas. Det kommer bli en tuff dag. Men det var faktiskt mitt och Emils val, vi har själva bjudit in oss där. Allt för att slippa ta hit hela den släkten. Så just där känns det skönt att ha "övertaget" eller vad man ska säga.
På söndag eftermiddag väntar lite kalas här hemma för vänner. Det är därför jag skulle behöva baka lite. Men jag har ingen aning om hur många som kommer, förutom tre stycken. Det visar sig. Släkten kommer och firar på The Day på tisdag. Tänk att min lilla skrutt ska bli så stor?
Thexas och jag. November 2010.
När vi behöver nya lakan.
Igår kväll gick vi in en snabbis på Åhléns för att spana in deras leksaksutbud inför den kommande 1-årsdagen här hemma. Jag fick direkt syn på underbart fina lakan. Tror att det var dessa.
Emil såg min blick och märkte att jag började gå långsammare. "Nej du hjärtat. Jag visste allt att du skulle se de där. Men det var leksaker vi skulle kolla på."
Jo, visst känner han mig alltför väl. Men nu kan jag inte riktigt sluta tänka på de där lakanen. Haha. Så just nu sitter jag och funderar på lite bra anledningar till att gå ner och köpa. Det här har jag kommit på so far.
- Nya lakan behövs alltid! Speciellt vi som inte bott ihop alltför länge, visst vill man väl ha nya som bara är våra? Vi har just nu bara ETT set lakan som är vi köpt tillsammans. Så det tvättas ofta och används jämt. Något roligt att byta med behövs!
- De lakanen vi har idag har Thristan bitit hål i under en brottningsmatch.
- Lite rosa och blommigt gör att våren inte känns alltför långt borta.
- Emil sparkar ändå av sig täcket när han sover. Så EGENTLIGEN kommer han ju inte ens märka det?
Nå, ge mig fler bra anledningar. Övertalningen är i full gång via sms. ;)
När datorn bråkar.
Även Thexas verksr lite piggare idag. De är lite snoriga, men det är de nästan alltid.
Något som gör mig lite ledsen är att min dator verkar ge upp. Laddaren fastnar inte, så den får man stötta upp med diverse saker. Just nu är det en Nicke Nyfiken film och en systemkamera. Men vid minsta rörelse så åker sladden ur. Plus att vissa tangenter inte fungerar. Garantin har gått ut tror jag och några pengar till att laga den med känns surt att behöva lägga ut. Men det kanske är enda lösningen? Alla bilder måste räddas ikväll, har inte en enda bild framkallad eller sparad på skiva. Det får Emil hjälpa mig med ikväll.
När Thristan är på sitt värsta humör.
Fy fasen vilken dag, rent utsagt. Det märks tydligt att Thristan inte har varit på dagis sen i tisdags förra veckan, över en vecka alltså. Barnen är piggare, men det blir en till dag hemma imorgon iaf så Thristan inte drar hem nåt mer skit därifrån nu när han går på långledighet (sportlov nästa vecka.)
Idag har hornen i pannan varit framme hela dagen på honom. Allt som går att sätta sig på tvären mot har han gjort och han har bråkat med både mig, Emil, Thexas och svärmor som kom förbi en stund under dagen.
Thristan åker till han-som-inte-får-nämnas-vid-namn imorgon kväll igen. Skönt för honom att åka iväg och få röja lite. Tråkigt att vara hemma med en sjuk lillebror. Idag tog vi oss faktiskt ut en sväng nu ikväll när Emil kom hem från jobbet. Fram och tillbaks till affären. Thristan gick direkt ut och kastade sig och rullade sig i snön. Och han som är världens fegis och är "rädd" för allt? Haha. Sen somnade han som en stock i vagnen, inte så konstigt med tanke på hans humör idag kanske? ;)
Nu väntar sängen för oss. Barnen sover gott sen tre timmar tillbaka som vanligt. Hoppas på en god natts sömn, det var över en vecka sen sist. Först Thristans krupp, sen hade bägge barnen feber och inatt var det Thristan som yrade större delen av natten. Nu - natti natti.
När Thexas snart fyller år.
Jag sitter och tittat runt lite på nätet efter födelsedagspresenter till Thexas. Men det är svårt, jag hittar bara en massa till Thristan! Haha.
Vi kommer inte köpa så jättemycket presenter till Thexas. Lite leksaker blir det såklart. Men så har vi bokat tid för 1-årsfotografering och det kostar ju en hel del. Förmodligen blir det lite nya kläder till det också.
Många börjar fråga vad Thexas önskar sig. En liten lista kan ni få iaf.
- Presentkort på kläder. Typ HM, Lindex, KappAhl. Framöver kommer han behöva en hel del vår/sommarkläder.
- Presentkort hos fotograf Per-Arne Rynning till 1-årsfotograferingen.
- Klossar att stapla på varann.
- Bollar.
- Enkla pussel.
- De fina produkterna från Jabadabado, finns bla här. (jag är speciellt svag för de stora kuberna på sid. 3) Haha.
...
När vi är fortsatt sjuka.
Tack för de fina kommentarerna angående korten. Det är bara fantasin som sätter stopp, när man väl kommer igång går det inte att sluta. Ibland går det tom med så långt att jag drömmer om det på nätterna, om Filippas tavla tex. Haha. Jag köper grejer lite här och var. Panduro, Britt-Maries pyssel och pynt här i stan, Bokia. Lånar en del stämplar av syrran som hon brukar beställa från Pysseltagen.se.
Nu ligger Thexas och sover och jag har dammsugit vardagsrummet. Thristan, som är livrädd för dammsugaren, satt uppkrupen i soffan och höll för öronen. Undrar när hans dammsugarskräck ska gå över..?
När vi varit på Filippas dop.
I väntan på att dopet skulle börja. Jenny L, Jenny R, Linda, Emil och Thexas.
Filippa sov sött när dopet satte igång och vaknade efter halva kanske.
Mina fina killar matchade i fluga.
Fina familjen med gudmor Maria och gudfar Viktor som håller i Filippa.
Fyra av mina favorittjejer ever; Maria, Bettina, Filippa och Linda. Filippa fick byta från dopklänning till en söt liten gräddbakelseklänning i lila.
Kärlek.
Min syster Frida hade gjort tårtorna.
Jag fastnade på ett kort också. ;) Här med Maddis och Marcus. Jag ignorerade totalt att det var februari månad och drog på min en blommig klänning med svart spets.
Bettina med vår doppresent till Filippa. Hon verkade nöjd med den, skönt.
Rara Filippa, tack för att vi fick vara med på din dag, på ditt dop och hylla dig och livet. Hela tillställningen var så fin och vi var många som var rörda. Vi ses snart igen sötnos, vi älskar dig! (Bettina, du kan väl läsa det här för Filippa, antar att hon inte är läskunnig än.) ;)
När vi inte firar Alla hjärtans dag.
Två enkla bilder som säger allt. Alla andra ord förutom KÄRLEK känns överflödiga.
När Blixtra fick ett kort.
När Filippa fick ett kort.
När Filippa får en tavla.
När vi är sjuka, igen.
Syster/moster Amanda kom hit för en liten stund sedan i väntan på en vän, så hon leker lite med Thristan. Mycket skönt. När Emil kommer hem blir det skiftbyte. Måste handla välling och papper till de där inbjudningskorten som behöver postas snarast. Tänk, nästa vecka fyller lillskrutt ett helt år. Hujedamej.
När vi har en helg fullspäckad med kalas.
Det är en fullspäckad helg vi har framför oss. Den började igår hos Linda där jag, Maria, Jenny och Lina hade slutit upp för tjejsnack och tacopaj. Det var längesen och hur mysigt som helst. Om några timmar väntar Fina Filippas dop som vi ser fram emot så mycket. Thexas ligger just nu och sover för att orka sen och kunna sköta sig hyffsat. Haha.
Och ikväll ska jag och Emil iväg på våran första fest tillsammans utan barn. Johanna har fyllt år och ska såklart firas litegrann. Imorgon kommer Thristan hem tidigt då han och jag ska traska iväg på hans dagiskompis Blixtras 3-årskalas. Det blir mycket kalas i helgen alltså, roligt!
Nu ska vi sätta fart här hemma. Paket ska slås in, skjortor ska strykas, hår ska fixas osv.
När Thristan bowlar.
När Thristan har krupp, igen.
Jag vet att det är många som är oroliga över hans krupp, och många vet inte riktigt vad det är. Krupp orsakas av virus i kroppen, det kommer oftast i samband med en förkylning sägs det. Men i Thristans fall så får han det utan förvarning och utan några tecken på sjukdom. Som i det här fallet, han är inte ett dugg förkyld ens. Men ett virus i kroppen är det iaf och det är luftstrupen som svullnar och gör det svårt för honom att andas.
Nu när han har haft det några gånger så känns det inte lika läskigt, fast visst blir man orolig. Men nu vet vi vad man ska göra. Han ska sitta eller stå upp tills andningen lättar. Det brukar räcka med att sitta i soffan med ett glas vatten i en kvart ungefär. Det gäller att han är lugn, annars blir det bara värre. Inatt hade han svårt att koppla av och somna om, därför var vi vakna så länge.
Frisk luft skulle göra honom gott idag och en tur i vagnen. Men oj, vad det snöar ute. Så det kanske blir en heldag inne istället. Får se om vi kanske kan få lite besök? H.K skulle vi ha träffat idag, men hon ligger hemma och är sjuk stackarn.
När Thristan gjorde något dumt.
Vi tog en promenad till Öppna förskolan i Sandbäcken efter lunchen. Fick trevligt sällskap av Sara och Eddie. Thristan somnade en sväng i vagnen, inte så konstigt med tanke på när han vaknade inatt/imorse. Men när vi väl kom fram så var han piggilin igen. Thexas var vilding som vanligt och röjde järnet. Han är verkligen helt galen. Haha.
Thristan tog det lugnt, till en början. Men strax innan vi skulle gå hem så skedde en liten olycka som han tyvärr var inblandad i. Han kastade en innebandy som träffade en tjej bara någon millimeter från ögat. Det svullnade upp och blev blått direkt. Stackars tjej! Thristan förstod att han gjort fel och vi satt ner med flickan och pratade med henne och mamman och till slut fick han fram ett förlåt till henne.
Han har hela eftermiddagen pratat om flickan som fick ont och frågat om hon är glad nu. Så nog förstod han att det han gjorde var fel iaf, fast det inte verkade vara med avsikt. Men usch, så jobbigt det var. Men jag antar att det inte är första gången man ska behöva vara med om något sånt här. Barn är trots allt bara barn - och det enda vi som föräldrar kan göra är att vägleda och stötta, hela livet.
Älskade lilla bråkstake. ;)
När det kommer fler svar.
Jag vet faktiskt inte. Vi har alltid haft ett ganska stormigt förhållande pga diverse anledningar som är alltför allvarliga att ta upp här. Vid ett tillfälle gick det så långt att han fick flytta från mig och Thristan. Men han flyttade tillbaks hem igen och allt var jättebra och vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till Thristan.
Men sen gick allt utför ganska snabbt. Jag fick reda på att han var otrogen, inte bara en engångsgrej, när jag var runt v. 12 i graviditeten tror jag. Jag minns inte exakt vilken vecka jag var i, men jag har för mig att det var där nånstans. Som alla redan vet så var det alltså "chefen" som hon kallas, som han träffade.
När allt detta hände så gick jag sönder. Det var ett enormt svek både mot mig och barnet som växte i min mage. Han lovade att sluta träffa henne och satsa på oss. Ett tag gick det bra, han försökte verkligen. Men så upptäckte jag att de fortfarande hade kontakt och tog då beslutet, som han egentligen redan hade tagit åt oss under sommaren när han först va med henne.
Han bodde kvar under hela graviditeten, bara för att jag var livrädd. Jag var rädd för förlossningen, att barnet inte skulle må bra, att ta hand om en nyfödd bebis själv, att räcka till för Thristan osv. Det är nog svårt för utomstående att förstå min sits om man själv inte varit där. Jag höll mycket för mig själv, då jag bara kände att folk dömde mig. Att allt som hände var mitt fel. Att jag var den som förstört allt.
Men han var med under förlossningen. Jag klarade av allt värkarbete hemma på egen hand och när vi väl kom till förlossningen så var Thexas ute på 24 minuter. Det var väldigt skönt att få det gjort så snabbt. Så fort jag fick upp Thexas på mitt bröst så förändrades livet. Det här skulle jag klara gallant! Jag älskade Thexas så högt från första stund, och där hemma låg storebror och sov i sin säng, helt ovetande om vilket mirakel som hade skett!
Dagarna på BB var hemska, jag och barnens pappa hade ingenting att prata om. Han löste korsord och jag försökte få igång amningen ordentligt, bytte blöjor osv. Vi åkte hem redan eftermiddagen efter, jag stod inte ut att vara instängd där med honom. Vid det här laget så härjade svininfluensan också, så inget besök fick vi ta emot.
Nästan direkt när vi kom hem så hittade han en ny lägenhet i en stad 6 mil härifrån. Utan tanke på att han faktiskt har två barn i den här staden. Men hon fanns där, och jobbet. Det tog inte många dagar förrän han började packa - och sen försvann han. Nånstans så hoppades jag väl ändå på att när barnet väl var fött så skulle han vakna upp och inse vad som höll på att hända. Men det hände aldrig.
Ända sedan Thexas lades upp på mitt bröst så har vi haft ett speciellt band som inte går att förklara. Jag är skyldig honom så mycket för den start i livet som han fick. Jag kommer alltid klandra mig själv för att han inte får växa upp med sin biologiska pappa, för att jag var så naiv och trodde att det var kärlek. För att jag var så dum som stannade kvar från första början. Men det är lätt att vara efterklok. För även om jag skulle kunna spola tillbaka tiden till december 2006 och första gången han var otrogen så spelar det ingen roll ändå. För mycket skit har hänt på vägen, som är SÅ mycket värre än otrohet. Och så här i efterhand så var det här uppbrottet det bästa och tryggaste som kunde hända för mig och barnen.
Idag mår jag bra, såren finns kvar och jag läker fortfarande. Jag ser honom dagligen i Thristan, och det skrämmer mig lite. De har precis samma humör och temperament tyvärr. Men jag mår som sagt bra, och är lycklig. Och mycket har jag att tacka Emil för. Han har varit ett stort stöd och till stor hjälp. Jag undrar hur jag skulle klarat av att vara helt ensam med två små barn?
När Thristan har krupp.
Men han är hemma från dagis såklart. Jag ville kunna hålla ett öga på honom och se att det inte blir värre igen. Men det gick åt rätt håll som tur var.
När jag svarar på frågor igen.
Snacket som du har "hört" mycket om stämmer inte alls. Jag har aldrig hindrat barnens pappa från att träffa Thexas. Det är så mycket skitsnack kring detta. Barnens pappa flyttade när Thexas var fem veckor gammal bara. Och då valde han att flytta en timmes bilresa härifrån. Han har aldrig någonsin frågat om han kan ta med Thexas på en promenad i vagnen eller komma upp och träffa honom. När han har hämtat Thristan så har han sagt hej och någon gång petat på Thexas, mer än så är det inte. Och det är för jävla sorgligt!
Det enda han har frågat om är om han får ta med Thexas upp till sina föräldrar, farmor och farfar dvs. Jag har följt med dit upp några gånger med honom, men vill såklart inte av förklarliga skäl inte lämna bort honom ensam. Och det beror helt enkelt på att det är människor som han inte känner - förutom sin 3-åriga storebror. Hans pappa har ingen aning om hur han fungerar och ett sånt litet barn lämnar man inte hur som helst. Det är inget konstigt med det. Thexas har träffat sin farmor några gånger, hon har varit här och lekt med honom. Sin farfar har han har träffat två-tre gånger sedan dopet i juni.
Jag ser det inte som något konstigt eller elakt att jag inte låter Thexas åka iväg ensam. Det är i princip samma sak som att inskola ett barn på dagis. Det sker under en intensiv period för att barnet ska få lära känna av miljön och av människorna. Den här "inskolningen" för Thexas har inte ens börjat. Vad ska jag göra? Skriva en manual över hur han fungerar och hoppas på att han kommer hem hel? För så känns det.
Kontakten kommer självklart att byggas upp succesivt, lite i taget. Att Thristan åker dit under hela helgen är en självklarhet och har aldrig varit någon diskution om. Han trivs där och känner honom. Det kommer säkert dröja några år till innan Thexas åker dit med. Så att jag måste förklara för Thexas att han inte "får" åka till sin pappa behöver jag inte göra. Men som sagt, Thexas är inte ens ett år gammal och är inte alls redo för att fara iväg. Studier och forskning säger att barn under fyra år inte ska behöva åka mellan olika hem. Men, för Thristans del fungerar det bra och vi får se när Thexas är redo för det.
Det blev nog ett ganska luddigt svar det här. Men det är en knepig situation och det gör mig så ledsen när folk snackar skit bakom ryggen på en och tror på allt falskt som sägs. Kanske ses jag som den elaka mamman som inte låter pappan träffa sitt barn? DET om nåt är skitsnack. Det enda jag gör är att se till mina barns bästa. Och diskutionen om bilbarnstolar ska vi väl inte dra upp igen?
Hur länge till ska du vara mammaledig? Har du något jobb sen efter det? Varför döpte du dina barn just till Thristan och Texas? :)
Jag vet inte riktigt hur länge jag ska vara föräldraledig. Det är såklart en ekonomisk fråga, men jag har tagit ledigt från jobbet fram till sista april iaf. Jag har alltså ett jobb att gå tillbaka till. Dagisplats är sökt åt Thexas, men det är väldigt mycket barn på dagisen, så vi får se när han får en plats. Min önskan är att kunna vara hemma med barnen under sommaren och att inskola Thexas i augusti.
Namnet Thristan kom på tal väldigt tidigt i graviditeten, och jag hatade det! Jag avfärdade det i flera månader, men barnens pappa tjatade på. Till slut började jag gilla det, och när han väl föddes så var det bara en Thristan som tittade ut.
När Thexas låg på jäsning i magen så var det svårare. Jag ville ha ett namn som matchade Thristan och så tycker jag att det är snyggt när barnens namn börjar på samma bokstav. Men det var svårt att komma på något namn. Vi hade en lista hemma, men inget som kändes självklart. Två dagar innen Thexas föddes så kom jag på namnet Thexas. Och Thexas blev det sen. De första dagarna hade jag svårt att säga hans namn om honom, utan sa mest "bebisen". Haha.
Jag är väldigt nöjd med barnens namn. Jag gillar att de är lite udda och att inte så många andra heter det. Thristan säger sitt namn som "Tittan" och Thexas som "Tesse".
När jag ger en liten uppdatering.
Emil var den som var proffset och slog strike efter strike. Thristan hade staket när han spelade och fick faktiskt ganska bra poäng. Haren var med duktig. Själv slutade jag på 52 starka poäng, skitdålig var jag. Haha. Det visade sig ju dock att jag höll klotet alldeles galet, så i slutet fick jag ihop de flesta poängen, när jag visste hur man skulle göra. Söndagen avslutades hos Linda och Henke med fika.
Pojkarna i likadana Batman-tröjor som de fått av Fia. Hon har en likadan - såklart. Själv vet jag knappt vad Batman är. ;)
Thexas är lite kinkig med maten igen. Burkmat tycker han inte alls om, den spottar han mest ut. Vilket är ganska förståligt, det smakar ju ingenting plus att alla färgämnen och skit fräter sönder stjärten på honom. Så burkmaten är vi sparsam med - nån gång ibland går bra. Vanlig mat är bäst och nu har han fått för sig att man ska äta själv också. Det blir mycket kladd, idag fick vi sanera köket med all potatis.
När jag svarar på frågor.
Har båda dina barn varit planerade?
Ja, det har de varit. Även om det gick lite fortare än vi hade tänkt oss. Thristan var tänkt att bli ett 2008-barn, men föddes i november 2007. Thexas var tänk att bli ett sommarbarn, men föddes i februari. Så det gick alltså fortare än vi hade trott, men det är ju svårt att veta innan.
Hur gammal var Thristan när du blev gravid med Thexas? Hur lång tid är det mellan barnen exakt?
Thristan var 1,5 år när jag blev gravid med Thexas. Så han var alltså 2 år och tre månader när Thexas föddes. Att ha så tätt mellan barnen är inget jag rekommenderar och inget jag kommer att göra om. Thristan var alldeles för liten för att förstå, även om det självklart har gått bra. Men jag tror att barn behöver vara bortåt tre år för att riktigt förstå och kunna glädjas åt ett syskon. Men det är min personliga åsikt det. Det har stundtals varit riktigt tungt att ta hand om två så små barn när det ska varvas med blöjbyten, bäras i trappor osv. Idag är Thristan äldre och duktig på att göra saker själv och att hjälpa sin lillebror. Så några två år mellan framtida barn blir det nog inte.
Tycker du att du är en ung mamma? Hur ser du på unga mammor?
Jag har aldrig sett mig själv som en typisk "ung" mamma, fastän Thristan föddes två månader innan jag fyllde 21. Men jag kan också erkänna att jag inte blev vuxen förrän jag fick honom. Mitt liv förändrades i den sekund som han lades på mitt bröst och det är något jag aldrig kommer att glömma. När vi skulle gå föräldrautbildning under graviditeten så frågade man oss om vi ville gå i en grupp med unga föräldrar, där var yngsta tjejen 15 år! Vi tackade bestämt nej och gick i en vanlig grupp. Jag ser absolut inte ner på "unga" mammor, det finns de som gör ett kanonjobb, samtidigt som det finns dom som inte borde skaffa barn förrän de är bortåt 30 och faktiskt är vuxna. Jag tror inte att det handlar om en ålder, utan om att faktiskt vara redo att sätta sig själv i andra hand för resten av livet. Jag har mist många vänner pga mina barn, men det är bara för att jag helt plötsligt blev vuxen när de andra sprang på krogen fortfarande.
Hur kändes det när du började träffa Emil, med barnen och så? Hade du dåligt samvete över att "presentera" någon annan än deras pappa i deras liv?
Självklart var det nervöst och läskigt. Emil och jag hade otroligt god kontakt och kände varandra väl innan vi väl träffades. Så det var inget löst dejtande, det skulle jag aldrig utsätta barnen för! Thristan visste att Emil var mammas kompis och tyckte om honom från första stund. Emil impade såklart med sin motorcykel, bowling och köpte leksaker till honom och de blev kompisar direkt. I började hade jag dåligt samvete, jag hade svårt att ta till mig honom på riktigt. Jag väntade på bråken, väntade på att han skulle vara otrogen, väntade på att allt skulle skita sig helt enkelt. Det var ju sådant jag var van med. Emil har alltid varit noga med att inte ta någon annans plats, Thristan vet att han har sin pappa och är nog bara glad över att ha två fadersgestalter i sitt liv. Med Thexas är det svårare såklart då han inte har någon relation med sin riktiga pappa. Så det kan jag inte uttala mig om. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle träffa någon så fort och att skulle bli så bra. Thexas var bara tre veckor gammal när vi såg varandra irl sen vi börjat få kontakt. Men kärlek gör stora saker.
Lite inne på föregående fråga, hur är det att ta in en man i barnens liv? Sitter själv med två pojkar och vet inte hur jag ska fixa att ta in en ny man i deras liv. Hur släpper man kontrollen? Hur lägger man över ansvaret på nån annan? Har du ett stort kontroll behov när det gäller barnen?
Det här är en sån svår fråga. Och en fråga som jag själv hade velat ha svar på för ett år sedan. Jag var livrädd för att träffa någon ny, det var inget jag ville. Jag var helt inställd på att ta hand om mina barn ensam. Men så kom Emil in i mitt liv och det föll sig så naturligt alltihop. Men så ska gudarna veta att han är ett gåva från ovan också. Det finns nog inte många som honom. Han tog till sig barnen direkt. Jag själv var väldigt tydlig med att det var MINA barn. Jag skulle byta blöjor, laga mat, lägga barnen, ta hand om dom helt enkelt. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin ta någon annan för given. Så det dröjde många månader, och kanske är det lite så fortfarande? Jag har ett enormt kontrollbehov när det gäller barnen och hade som sagt väldigt svårt att låta någon annan ta hand om dom. Idag tar Emil ett lika stort ansvar för barnen som jag gör. Samtidigt så peppar han mig till att göra "egna" saker som att träffa kompisar, åka och shoppa osv. Saker som kan tyckas som små, men är sådant som jag aldrig kunnat göra på egen hand innan. Självklart blir det en del telefonsamtal hem om jag är borta bara några timmar, men det kan inte hjälpas.
Det blev ett ganska luddigt svar på den sista frågan. Men den är svår att svara på då jag fortfarande kan undra om det här är en dröm? Men jag tror man ska vara försiktig att ta in en ny man i sitt liv. Jag skulle aldrig dejta hej vilt eller dra hem olika män inför mina barn. Och sen har jag aldrig lägt över något ansvar på Emil, utan han har själv tagit ansvar och sagt att han vill ta det. Mina barn är mina egna, de är de enda som aldrig kommer kunna försvinna eller lämna mig. Det är en mäktig känsla, och ännu mäktigare är det att ha en kärlek att kunna dela allt fina med.
Följdfrågor på detta?
När jag har frågestund.
Vi kör en klassisker, men något som JAG aldrig gjort förr.
FRÅGESTUND!
Jag vet att ni är ganska många som läser, och som säkert har undringar och funderingar över mig, familjen och framför allt över allt som HAR hänt. Det vore även roligt med förslag på vad ni vill läsa om här på bloggen. Så fråga på ni, svaren kommer förmodligen på söndag. Den här gången är det helt okej att vara anonym.
På återseende. Nu väntar stan med mamma och barnen.
När jag länkar darlo.
Hörrni, ni läser väl Emils blogg?
fadersfigur.blogg.se
Vet inte hur man länkar med ett anat namn än själva adressen. Help?
När det snöar och vi har en mysmorgon.
Idag är Thristan ledig från dagis. Helt enkelt för att jag inte orkar med ännu en bråkmorgon när jag ska försöka få iväg oss i tid till dagis. Mycket mysigare att vara hemma och mysa, tända lite ljus och äta frukost i lugn och ro.
-Mamma, jag vill ha mat, sa Thristan nyss när vi åt frukost.
-Men du har ju mat framför dig, sa jag.
-Neeej mamma, det här är inte riktig mat. Det är bara en smörgås.
Haha, det påminner så mycket om min syster Frida som alltid ville ha "riktig" mat på tallrik. Är det henne han brås på måntro? Det kan förklara hans humör också... ;)
Vi har en ganska oplanerad dag, mamma pratade om att hon skulle komma in och träffa oss. Det vore roligt, vi ses inte så ofta nu för tiden.
När vi har varit på playdate.
Idag blev vi bjudna över till kusin Jessa och Elias för lunch och lek. Så vi gick direkt när jag hämtat Thristan från dagis. Elias somnade oturligt nog ganska snart, så mina hulliganer röjde runt själva ett tag. De är helt galna de där två. Vissa dagar gäller det bara att ta sig hemifrån och sysselsätta dom med annat.
Nu sover de som grisar och jag och Emil har fått lite mat i magen och ser tv. Jag ska plocka fram pyssellådan och leka lite.
När vi har en oplanerad dag.
Thristan är på dagis och ska hämtas om en timme, Thexas ligger och sover förmiddag just nu. Jag vet inte riktigt vad dagen har att bjuda på. Jag hade funderingar på att kanske gå till ÖF på Sandbäcken, men vet inte riktigt öppettiderna där? Thristan frågar efter "lekhuset" varje dag och vill dit och leka. Men här på norr är det bara öppet på måndagar. Vi får helt enkelt se vad dagen bjuder på, det verkar bli fint väder iaf. Och det gillar vi!
Älskade fina ungar - ni är mitt allt. <3
När vi välkomnar februari.
Men februari blir en glädjefull månad, vi har mycket att se fram emot. Först ut väntar fina Filippas dop, som jag verkligen ser fram emot. Jag kommer säkerligen att fälla en tår av lycka, de är en sån underbart fin familj. Sen väntar Johannas fest som vi ska försöka gå på. Och störst utav allt är såklart Thexas 1-årsdag den 22:a. Tänka sig, ETT HELT ÅR blir han. Det är galet. Jag spånar för fullt på födelsedagspresenter, men det är så svårt. Han leker helst med Thristans grejer "för stora killar". Men vi spånar vidare.
Här pågår soffhäng, Emils ögonlock ser tunga ut så han sover nog snart. Thexas och Thristan sover sen kl sju som vanligt. Hoppas innerligt på en hel natts sömn, Thexas vaknade inatt också och var ledsen. Ikväll har han fått ny välling som kanske kan mätta mer? Om det nu är det han vaknar av?
När farmor funderar på flytt och jag har kollat mitt blodtryck.
Min farmor, som jag träffar alldeles för sällan pga långt avstånd mellan oss, har tagit sitt förnuft till fånga och (nästan) bestämt sig för att flytta hit till Katrineholm. Det känns så roligt. Så idag har pappa, Frida och Thristan tittat på en lägenhet åt henne. Jag och Thexas var på sjukan för att ta mitt blodtryck bara, de vill visst att man ska göra det varannat år när man äter p-piller. Det såg bra ut och vi var färdiga där på ca två minuter.
Nu sitter vi och väntar hem Emil, som iofs inte slutar förrän klockan fyra. Han ska få lite extra många kramar och pussar idag, för igår var jag inget vidare sällskap. Jag snorade mest och tyckte synd om mig själv.
