Hanna Runesdotter

Tack Tittiluran för dina rader. De andra, tjaa vad ska man säga? Visst har ni rätt? Vi bjöd in oss själva dit för att slippa bli tvungna att ha alla här. Vi skulle själva få känna när det räckte och kunna åka därifrån osv. Nu blev det som det blev ändå. Självklart är det Thexas som ska firas, men där han är - där är jag. Och det är jag som skriver den här bloggen, inte han. Herregud, Thexas är snart 1, han förstår inte vad som händer.

Men om ni vill veta hur han tog det; han var lite avvaktande i början. Inte så konstigt, nytt folk och nytt ställe. Men det släppte fort när han fick presenter. Pappret var såklart roligast. Thristan och "chefens" dotter på två år var duktiga medhjälpare vid paketöppningen. Sen lektes det med presenterna och det blev såklart en del tjiv mellan barnen. Thexas åt dåligt med lunch som vi hade med oss. Han fick smörgåsrån och majskrokar som han knappt hann smaka på. Det var några andra busungar som var snabbare..? Sen lektes det lite till. Han gick ifrån oss några gånger och lekte och satt även med sin farmor och plockade med grejer rätt länge. Sen blev han rätt trött efter några timmar och vi åkte hemåt.


Mig veterligen så har jag väl inte skrivit så illa om just "chefen", utan om situationen i sig, och om han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Henne känner jag inte. Det var första gången vi träffades en längre stund igår, och första gången som hon träffade Thexas. Jag skrev ju att allt gick bra med henne och med han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Så vad är problemet? Jag hade gärna struntat i det där kalaset över huvud taget och som du skriver "väntat några år." Det spelar ingen roll vad eller hur man gör så blir det fel...