Hanna Runesdotter

Nu hoppas jag verkligen på en skön natts sömn. Jag är trött, har en enorm träningsvärk i armar/rygg och på toppen av det så tog jag en extra lång promenad idag hem från Hälsokällarn förut. Pjuh. Hoppas innerligt att sjuklingen här hemma kan sova inatt, för det behöver hans mamma.

Bjuder på en bild från hyllan på sängen, i brist på annat. Haha.

Idag har jag fått en skön, välbehövlig sovmorgon. Emil hade nog lite dåligt samvete att jag hade barnen själv igår när han var så dålig. Haha.

Men jag var ändå uppe ca 10 gånger hos Thristan inatt som inte kunde sova, hade besök av monster, tappat ner kudden på golvet osv. Till råga på allt så vaknade han klockan 6 så då jag gick upp med honom. Men sen fick jag alltså sova lite till. :)

Idag har vi inga direkt planer, mer än att hitta på nåt med barnen och stimulera dom. Galningarna!

Thristan tyckte det var morgon 05.40 idag. Bara att stiga upp. Men jag fick vila en timme till när han såg på barnprogram. Sen skulle det kissas, drickas mjölk osv.

Inatt har jag varit inne till Thristan en gång i timmen ungefär. Suck. Till råga på allt så bestämde sig Emil för att gå ut igår, väldigt olägligt med tanke på barnen. Han kom hem i rätt dåligt skick om vi säger så. Så natten har varit allt annat än rogivande och skön.

Barnen har lekt rätt bra nu på förmiddagen. Thristan har fått i sig en smörgås så jag vet inte riktigt om han är sjuk? Emil lär vi nog inte få liv i under hela dagen.

I eftermiddag är vi bjuda på 50-årsfirande av min fasters tjej. Får se hur Thristan mår, om han vill äta nån lunch eller inte. Då tar jag med mig barnen och går dit en sväng.

Godmorgon alla fina.

Jag har ännu en lugn morgon hemma. God frukost i soffan framför Nyhetsmorgon. Barnen är lämnade på dagis och jag ska strax göra mig iordning för jobb.

Vi har strategidag på Safiren hela dagen. Viadidakt firar 10 år ordentligt må jag säga. En lite annorlunda arbetsdag alltså. Men skönt att börja 8.30 istället för 6.45 faktiskt.

Godmorgon tisdag.

Klockan ringde för två timmar sedan och jag var så trött! Måste ha sovit dåligt inatt, plus att jag var uppe hos Thristan vid 3, han hade tydligen sovit färdigt då tyckte han? Hans mamma höll INTE emd och han fick somna om bums. Haha.

Barnen var på ovanligt bra humör imorse och vi var tom TIDIGA till dagis. Hur ofta händer det?
Fick tom med barnen på kort. BRA morgon helt enkelt.



Haha, läskig blixt.



Så, det blev lite bättre. Skruttungar.

Humor. Kollade nyss min mail. Har blivit erbjuden ett nytt jobb som jag måste tacka nej till. Orsak - det är på Irland. Haha. Nej, jag har inte sökt det själv.

Borde gå och lägga mig nu. Emil sover på soffan sen en stund tillbaka. Det är en läskig film på tvn och den vågar jag ändå inte se själv. Kanske kan vänta och se Nyheterna iaf. Pensionärsvarning på oss.

Barn är ju underbara, på alla sätt och vis. Men visst är det ändå något extra speciellt när de lär sig nya ord? När de kan göra sig förstådda och kommunicera på ett helt nytt sätt. För Thexas del så bubblar orden och meningarna ur honom, han är riktigt duktig och jag imponeras av honom varje dag.

Thristan har alltid haft det lite svårare att göra sig förstådd. Han började prata tidigt och lärde sig mycket nya ord, men runt 2,5 års ålder tog det stopp. Han kan orden, men han kan inte uttala dom. En del ord säger tom Thexas bättre än Thristan. Många har påpekat det för honom, och nu när han är 4 år så är han så pass stor att han är medveten om att han säger fel och att inte alla förstår honom. På dagis så skrattar en del barn åt honom för att han säger fel. Det gör så ont i mig att se honom ledsen för att inte alls förstår. Att folk inte förstår vad han svarar när de frågar vad han heter. Vi rättar honom bäst vi kan, men samtidigt vet jag inte hur ”hård” man får vara.

På 4-årskontrollen på BVC så tyckte sköterskan att Thristan skulle få gå till en logoped (talpedagog) så vi kunde få lite tips på hur vi kan hjälpa honom på bästa sätt. Det tog tre månader att få en tid, men på torsdag i nästa vecka ska vi gå dit. Det är både lite skrämmande och spännande och helt okänd mark för oss. Tydligen kan det vara ”ärftligt” med tal –och skrivsvårigheter enligt de papper vi fått hem. Så nu ska hela släkten granskas. Jag förstår inte varför egentligen. Men då bla. Två av mina systrar haft/har problem så kanske det finns ett samband? Egentligen är jag inte orolig, talet kommer väl förr eller senare. Det gör bara så ont i mig att se honom ledsen, och som mamma vill jag göra allt för att han ska må bra.