Hanna Runesdotter

Humor. Kollade nyss min mail. Har blivit erbjuden ett nytt jobb som jag måste tacka nej till. Orsak - det är på Irland. Haha. Nej, jag har inte sökt det själv.

Borde gå och lägga mig nu. Emil sover på soffan sen en stund tillbaka. Det är en läskig film på tvn och den vågar jag ändå inte se själv. Kanske kan vänta och se Nyheterna iaf. Pensionärsvarning på oss.

Barn är ju underbara, på alla sätt och vis. Men visst är det ändå något extra speciellt när de lär sig nya ord? När de kan göra sig förstådda och kommunicera på ett helt nytt sätt. För Thexas del så bubblar orden och meningarna ur honom, han är riktigt duktig och jag imponeras av honom varje dag.

Thristan har alltid haft det lite svårare att göra sig förstådd. Han började prata tidigt och lärde sig mycket nya ord, men runt 2,5 års ålder tog det stopp. Han kan orden, men han kan inte uttala dom. En del ord säger tom Thexas bättre än Thristan. Många har påpekat det för honom, och nu när han är 4 år så är han så pass stor att han är medveten om att han säger fel och att inte alla förstår honom. På dagis så skrattar en del barn åt honom för att han säger fel. Det gör så ont i mig att se honom ledsen för att inte alls förstår. Att folk inte förstår vad han svarar när de frågar vad han heter. Vi rättar honom bäst vi kan, men samtidigt vet jag inte hur ”hård” man får vara.

På 4-årskontrollen på BVC så tyckte sköterskan att Thristan skulle få gå till en logoped (talpedagog) så vi kunde få lite tips på hur vi kan hjälpa honom på bästa sätt. Det tog tre månader att få en tid, men på torsdag i nästa vecka ska vi gå dit. Det är både lite skrämmande och spännande och helt okänd mark för oss. Tydligen kan det vara ”ärftligt” med tal –och skrivsvårigheter enligt de papper vi fått hem. Så nu ska hela släkten granskas. Jag förstår inte varför egentligen. Men då bla. Två av mina systrar haft/har problem så kanske det finns ett samband? Egentligen är jag inte orolig, talet kommer väl förr eller senare. Det gör bara så ont i mig att se honom ledsen, och som mamma vill jag göra allt för att han ska må bra.

Det här tycks vara värre än jag trodde. Det är nog en MANLIG förkylning jag åkt på. Fy tusan. Och kvinnor klagar på att föda barn... Haha. Jag är på karlarnas sida!

Jag stoppar i mig Alvedon, varmt te, c-vitamin brus och blodapelsin med hopp om att må lite bättre snart. Skönt att det är rätt lugnt på jobbet idag.

♥

Det syns oftast inte utanpå hur det känns inuti...

Hanna och jag körde ett rätt hårt pass på gymet förut. Hårt för att vara för mig, och bara andra gången. Men jag stod ut och tog mig igenom en timme med grym träningsvärk sedan innan.

Jag räknar med att bättra på träningsvärken rejält och är nu vändans trött. Men nu ska det tillverkas kort. 4 beställda kort som ska vara färdiga inom en vecka. Bara att sätta fart.

Godmorgon fina!

Imorse var det motigt att gå upp för oss alla. Jag och Emil låg och drog oss några minuter extra. Inte bra, det gör mycket för att morgonstressen ska sätta in. Att sen barnen, speciellt Thristan, vaknade på uselt humör gjorde ju inte saken bättre. Men efter lite om och men så kom vi iväg till dagis och jobb iaf.

Idag är jag riktigt pepp inför träningen efter jobbet. Igår kväll slog träningsvärken i magen in. Oh herregud, säger jag bara! Är det det här folk utsätter sig för? Haha. Jag skrattar åt mig själv och åt den minimala magträningen som tydligen satt sina spår i förrgår. Och sen ska vi på det igen, riktigt kul! Hoppas det är lite mindre folk idag bara.

Jag har nu gråtit mig igenom tv-programmet "Livet blir bättre" som idag handlade om Jessica Andersson och hennes uppväxt. Hela jag gör ont och jag vill bara stoppa huvudet i en kudde och skrika. Tankar och känslor som jag inte funderat på i säkert 10-15 år gav mig en riktig käftsmäll känns det som. Jag vet inte om jag är mest ledsen eller arg. Men - livet blev ju bättre.

Här är vi vakna tidigt, Thristan och jag. Han blev ledsen när Thexas åkte till dagis, han ville också! Men vi håller oss till "en feberfri dag hemm" och jag tror att vi nu har kommit till den dagen! Tjohoo!

Natten har däremot inte varit lika tjohoo. En gång i timmen har Thristan vaknat av hostan. EXAKT en gång i timmen alltså, kvart över varje hel timme. Med endast ett undantag då han vaknade två ggr under den timmen. Mysko, eller hur?

Han har dock kunnat sova själv i sin säng så mig stör det inte att jag fått springa fram och tillbaka och alltså inte sovit så mycket inatt heller. Kg har ju iaf fått sova i min säng!