Hanna Runesdotter

Här hemma har jag en lite piggare kille. Han har fortfarande feber och hostar en himla massa. Han har hostat så dant att han fått upp vällingen de senaste dagarna, men inte mer än så. Bara lite litegrann, så det är inte nån magsjuka iaf. Det går bättre att äta mat. Eller så är det för att han är så glupsk med vällingen? Haha.

Inatt vaknade jag och mådde fruktansvärt illa. Jag låg och vred och vände ett bra tag innan jag kunde somna om. Och imorse vaknade jag med samma känsla. Jag insåg dock snabbt att det var för att magen var tom på mat. Efter lite yoghurt så släppte det direkt. Jag slarvar så dant med maten när jag bara går hemma så här om dagarna som jag gör nu när Thexas är sjuk. Skärpning! Så nattens illamående var alltså magont pga för dåligt med mat. 

Jag blir nog hemma med Thexas imorgon också som det ser ut nu. "En feberfri dag hemma" heter det väl? Just nu ligger han och sover och jag hoppas han vaknar lite piggare sen.

Min sjukling här hemma idag. 

Det är inte mycket som duger åt herrn. "baaaara emil komma" "baaaaara tiger tröja byxa" "baaaaara vatten blixten glas" Pjuh! Nu har han iaf fått på sig lite kläder, ätit två flaskor välling (mat ville han inte ha) sett på Bolt (favoritfilmen) 2,5 gånger. Nu ligger han och sover. Stackarn har hög feber och hostar en massa så han vaknar hela tiden. 

Under tiden har jag diskat, en hel timme tog det! Vem sjutton har skitat ner all disk? Haha.

Har ni träffat broccolimonstret Thexas?

Han är helt TOKIG i broccoli har det visat sig. Så pass tokig att han inte får äta nåt till maten, utan får äta upp sin mat först och sen äta broccoli efteråt. Så gjorde vi igår och det gick bra. Sen upptäckte han att det fanns en hel del broccoli kvar i kastrullen när jag skulle diska. Då tog han kastrullen och bar den till bordet, där han satte sig och åt upp allt som fanns kvar. Broccolimonster var det ja!









Mums!

En himla fin bild som min syster Amanda har tagit på Thexas och mig.

Och DÄR kom verkligheten ikapp mig. Imorgon är dagen här som jag fasat för i över två år. Det är svårt, nästintill omöjligt att beskriva känslan just nu. Jag mår skit, helt enkelt. Tårarna rinner. Nej - de sprutar. 



Älskade, fina Thexas. För mig är du ALLT. <3 Aldrig någonsin kommer jag sluta kämpa för ditt bästa.

Idag fick ajg hämta hem Thexas från dagis med misstänkt scharlakansfeber. Det går tydligen på dagis just nu så det var därför de trodde att han också hade det. Han har röda utslag, eller ett stort utslag rättare sagt, längs ena låret och upp på magen och sidan och det märks att det kliar på honom. Men han har ingen feber, ingen smultrontunga, inte vit runt munnen. Så vi får väl se hur det här artar sig.

Thristan fick också följa med hem så nu sitter vi i soffan och ser Nalle Puh på film. Thexas har som vanligt ingen ro att sitta still och se på film, så han leker och är inte märkvärt hängig.

Finaste partykillen Thexas på Tittis 25-årsmiddag igår. Finbyxor, skjorta, slips, kavaj och hårgelé. Ska det va så ska det.
Storebror hade varit stolt om han sett sin lillebror. Det är riktiga partykillar jag har!

Vi har haft en minst sagt händelserik dag. Dagen började tidigt, och innan klockan slagit nio hade jag och barnen hunnit dricka välling, äta frukost, bädda sängar, diska, baka, damma, dammsuga och tvättat. So far - so good.

Klockan nio kom Sandra och Alicia till oss för en playdate. Sandra och jag träffades i föräldragruppen när Thexas och Alicia var nyfödda. Vi har setts en hel del sedan dess, men mycket mindre än vi velat. Vart tar tiden vägen?

Nåväl, idag hade Thexas hornen i pannan under de tre timmarna de var här. Han slogs, drog Alicia i kläderna, slog en bok i huvudet på henne, tog hennes grejer, härjade och var allmänt dum. Vad gör man? Självklart blir jag arg, säger åt honom, förklarar att Alicia bli ledsen, han får säga förlåt, jag bar in honom på han rum/flyttade honom från oss osv. Ingenting hjälper! Alicia blev till slut livrädd för honom och grät hysteriskt. Några gånger bad Thexas om ursäkt genom att klappa fint, pussa och krama henne. Men sen gör han om samma sak igen.

Jag blir galen på det här. Jag försår verkligen inte vart allt kommer ifrån? Thristan är raka motsatsen, och är även han rädd för Thexas. På dagis ger sig Thexas på de andra barnen också. Thexas har alltid varit väldigt aktiv, orädd och lite smått crazy, men nu har det gått överstyr. Jag här står jag handfallen och har ingen aning om vad jag ska göra. Isolera oss helt?

När Sandra och Alicia åkt hem så satte jag mig i hallen och grät. Som ett litet barn satt jag där och bölade över att Thexas är så elak. Får man skämmas över sitt eget barn? Hemskt va? Men idag gjorde jag det, jag skämdes över att ha varit så himla dum mot Alica. Det är så otroligt energikrävande och säkert svårt för andra att förstå. Men så ser dagarna ut - dag efter dag. När vänder det?

Självklart har Thexas sina snälla stunder också. När han är ensamt barn hemma så är han hur go som helst. Då har han ju ingen att bråka med. Då älskar han att sitta och läsa böcker, leka med bilar osv. Men så fort ett annat barn är med blir han som en duracellkanin utan stopp. 

Thexas är lämnad på dagis, sista inskolningsdagen. Han sprang glatt in och lekte direkt och jag fick tigga till mig en puss och kram innan jag gick igen. Det känns konstigt att lämna honom ensam där, han har ju varit med mig dagligen sen han föddes. Och nu är han helt plötsligt en stor kille som går på dagis? Galet! 

Men han är så duktig och jag är så stolt över honom. Inskolningen har gått över förväntan, och då hade jag ändå förväntat mig att det skulle gå bra. Han leker glatt, pratar med de andra barnen och gör sig förstådd av personalen. Han är redan en i "gänget", men tycks dessvärre tro att han bossar över stället och har redan satt de andra barnen på plats. Hmm...

Om två timmar ska skrutten hämtas hem från dagis och vi har inga direkta planer för dagen.

Thristan och Thexas är olika som personer - som natt och dag. Thristan har alltid varit försiktig, lugn (?), lite blyg, rädd osv. Men Thexas är raka mosatsen. Han klättrar, springer, äter allt, slår sig osv. Det är underligt att två bröder kan vara så olika, men ändå fascinerande och skithäftigt! Thexas gör ofta saker som Thristan inte vågar - men som Thristan efter ett tag ändå vågar prova pga Thexas.